Minnet av en vän och inspiratör

Jag fick ett kort sms från en kär vän, som är sammanflätad med vägarna som ledde mig till Anne Grete Preus. Maria Blom, hon skrev kort: “Anne Grete är död.”

Först tårar, en massa minnen. Och så sorgen.

Anne Grete var en av de mest betydande inspiratörerna i mitt liv.

Producent

i studio OAL med Anne-Grete Preus

Vi träffades när jag och Maria Blom blev ombedda att komma till Norge för att köra på Anne Gretes platta med Can Can. Jag och Maria hade jobbat en del som körsångerskor på turnéer och plattor med Py Bäckman, som också var  med på besöket i Oslo för att köra på Can Cans platta. Vi hade hejdlöst roligt och drack mängder av vin.

Anne Grete var superbra också som coach/producent i studion! Hon jublade när hon gillade det hon hörde och hade smarta konstruktiva lösningar på det som inte funkade lika bra. Jag och Maria fick sedan medverka som körtjejer på ett antal spelningar och turnéer från och med detta första möte med Anne Grete. Från stora festivaler till konstiga båtturnéer i Nordnorge – dit det knappt kom nån publik. ( I början av sin karriär var AG inte så känd och uppskattad i alla delar av Norge.) Anne Grete peppade mig att spela saxofon på båtkryssningen i Norge Jag tvekade, eftersom jag höll på att lämna mitt saxofonspelande, men tog utmaningen – tack vare hennes pepp.

Anne Grete producerade sedan halva min debutplatta “Inte varför utan hur” från 1988 (den andra producenten var Eva Dahlgren). Anne Grete blev en nära vän och vi umgicks intensivt i perioder av mitt liv.

Viktig förebild för kvinnligt mod

Anne-Grete Preus turné

Av många olika anledningar var hon så viktig i mitt liv. Hon var en helt orädd person som brydde sig mest om sina egna värderingar, det som var viktigt för henne – hon brydde sig inte så mycket om smicker och beröm, och var rätt obekymrad när det gällde andra människors åsikter om henne. Hon ville vara sig själv fullt ut. Och det var hon. Utan att undra vad andra skulle tänka eller tycka. När hon fått en massa norska grammisar ett år, så undrade jag hur hon kände inför det. Hon sa: “Ja, ja, jag är en ‘kioskeveltare’, ibland sätter de mig upp på piedestalen, ibland ska jag ner. Nu tänker jag bara på nästa platta.”

Acceptans av att vara annorlunda

Hon berättade för mig att det framstod tydligt för henne redan i förpuberteten att hon inte var som andra. Hon var längre än alla sina klasskompisar, lesbisk och hade ljusa, nästan vita ögonfransar och ögonbryn. Hon var intensiv och älskade livet – hett. Hon följde sin passion utan att tveka. Hon stod ut – var annorlunda utan att skämmas.

Generositet

Hon var också enormt generös. Jag glömmer aldrig när jag körade med Eva Dahlgren på festivalen på Kalvøja och Anne Grete hade hyrt en hel båt. Hon stod och väntade på oss i bandet med Eva för att frakta oss per båt i det underbara sommarvädret till hennes stora häftiga hus vid den vackra slottsparken i Oslo. Bjöd på  middag och efterfest.

Anne- Grete Preus och Binne i båt

Hon lagade fantastiskt god mat. Var gourmet. Ibland tog hon bilen till Köpenhamn utan att tveka för att få äta en viss hamburgare som hon älskade. Hon gjorde allt till 100 %. Fullt ut. Det fick konsekvenser så klart, men hon verkade aldrig ångra det hon gjort, snarare tog hon lärdom och gick vidare utan att gräva ner sig i självförebråelser.

Besök hos Anne Grete på Sri Lanka

När jag besökte henne i en månad på Sri Lanka där hon ägde ett hus en tid, hade hon insett att det kunde bli alldeles för mycket av det goda ibland. Hon hade börjat få ångestattacker och bestämde sig för helt vita perioder i sitt liv. Inte en droppe drack hon denna vintermånad på Sri Lanka. Men hon jobbade disciplinerat i sin studio varje dag.

Anne-Grete Preus på Sri Lanka

När hon tagit på sig uppgiften att producera hälften av min debut-CD bodde jag hos henne i det stora huset i Oslo flera månader under sommaren för att göra för-produktion till plattan. Hon sparade aldrig på krutet. Hon bara erbjöd detta generöst. Jag fick bo i ett av rummen i det stora huset. Vi hade en underbar kreativ sommar med för-produktion av min debut-CD “Inte varför utan hur” (Grammisnominerad i kategorin Årets nykomling). Vi åt massor av goda middagar och hade fantastiska roliga, galna och allvarliga stunder ihop.

Klok och omtänksam

Hon var dessutom väldigt klok och stöttande. Hon kom som gäst på en spelning jag hade på Mosebacke, en gång då jag spelade och delade scen med Tommy Nilsson, som var kvällens huvudakt. Konserten direktsändes på radion. Jag hade frågat ljudteknikern om jag fick låna samma ljudrigg – han sa ja, men lyckades tydligen vrida till ljudet så att det faktiskt lät fördjävligt… Vi upptäckte det PÅ scenen – för sent. Anne Grete sa till mig efteråt: “Du må alltid ha din egen lydman med dig Eva.”

Det hade hon ända från början. Hon skyllde inte på att hon inte hade råd, inte ens i början av sin karriär, då hon inte tjänade mycket pengar. Hon såg bara till att ha det som krävdes för att låta bra på scenen.

Skratten och humorn

Vi hade otroligt roligt i hop. Vi kunde garva i timmar. Anne Grete kunde se komiken i tillvaron, samtidigt som man kunde tala om det allra svåraste och viktigaste i livet.

Nu är jag så ledsen för att jag inte följde min intuition och frågade mer om hur det gick med hennes sjukdom. Sista gången jag såg henne var hon i Stockholm och hälsade på, hon hade hittat en ny behandlingsmetod i Uppsala som hon provade och hade stort förtroende för. Maria Blom kom också, och vi hade en grymt rolig och inspirerande kväll – Anne Grete lät inte cancerbeskedet sänka henne, hon var lika rolig och smart och varm som vanligt. Efter det förlorade vi kontakten lite grann. Jag ville inte tränga mig på – nu önskar jag att jag hade gjort det.

Eva Hillered, Anne-Grete Preuss och Maria Blom

Du finns i mitt hjärta

Anne Grete – tack för allt du har gett, kära vän. Jag vet att du har det bra nu. Men du är saknad här. Idag tänker jag att din död är en påminnelse för mig att aldrig sluta visa min kärlek och uppskattning för de människor som betyder mycket för mig. Kanske till och med ibland ta risken att “tränga mig på”.

Din död är en påminnelse om att livet går så fort och att jag har inte råd att inte ta vara på varje dag, att jag ska leva varje dag fullt ut och göra det jag älskar – vara med dem jag älskar och ge mitt allra bästa till världen och mig själv.

TACK FINA ANNE GRETE!

För din musik, ditt mod, din rättframhet, ditt djup, din humor, din klokskap och din vänskap!

Pin It on Pinterest

Share This