Att kunna njuta av färden upp och färden ner
Jag har alltid levt med starka ups and downs.
Förr såg jag det nog som ett av mina största problem. Men idag är jag djupt tacksam över är att jag faktiskt kan använda mitt skapande till är att omfamna alla känslorna på färden och uttrycka dem i ord och sånger, och dela dem med världen. Men tidigare hade jag en tendens att förstärka mina låga stunder och förvärra dem – vilket gjorde att jag fick en ännu mer desperat längtan efter det höga , nästan ett beroende. Jag är dessutom diabetiker, och ligger jag högt i blodsocker har jag alltid haft lätt att fastna djupast där nere. Isolerad och ensam, avskuren från världen, med en känsla av att vara både sjuk och värdelös – dessutom. Det har varit en successiv resa, att inte straffa mig med det Buddisterna kallar ” The dubble sword”– det vill säja, när man straffar sig själv med ytterligare ett ”svärdhugg”. Depressionen och det höga blodsockret och tröttheten räcker inte, utan sen passar man på att sticka svärd nummer två in i sitt hjärtat. Det vill säja att dessutom hata sig själv, och att påstå att det är mitt eget fel att jag sitter där och lider i ensamhet i grottan.
Jag har äntligen slutat sticka in det dubbla svärdet i min kropp, och idag fick jag en ny insikt som jag tackar min kompis Lotta för! Lotta deltar som jag, i ett fantastiskt närverk för kvinnliga företagare som tar sig fram via nätet som jag varmt kan rekommendera Extended Freedom Academy. Hon sa i vårt morgonmöte på Extended:
”Jag kan faktiskt njuta nu när jag åker neråt i berg och dalbanan, för då vet jag att det är uppstarten till en ny ” high”.
Tack Lotta! Det fick mig att skriva om en låt, göra en ny brygga och ett nytt slut på en sång som jag skrev 2018: My Roller Coaster Mind.
PS: När min hemstudio är klar och jag har lyckats lära mig att få snyggt ljud på enkla inspelningar kommer jag dela låten här – jag lovar – den är faktiskt GRYM!