Hon är vacker
Beundransvärd
En kylig perfekt skönhet
liksom upplyst
Man betraktar henne bäst på avstånd
Hon är den som gör allt ensam
Hon är gift med friheten
Det går inte att komma henne nära
Man anar en stark oberäknelig eld som flammar där någonstans
inuti
En hetta som skrämmer och gör att man håller sig undan
Inget biter på henne
Hon är obetvinglig – en stålgestalt
Skarp i sina kommentarer
Suverän i sin sarkasm
Den brutala bittra sanningen är hon ensam om att våga uttala
Hon gör det
Utan tvekan
Men den som är klok och har skarp blick, kan intuitivt förstå
att det hårda stålskalet kan brytas och gå mitt itu
Denna perfekta ståldocka äger bara sin skönhet, så länge inte någon illasinnad
hittar den skarpa kniv, som förmår att skära, även genom stål
Det sken man ser
genom den skinande rustningen är upplyst av eld
Den lyser genom övre delen av hennes kropp
Den syns tydligt i hennes ögon
speciellt när hon blir motsagd
Laserstrålar av ilska kan då ibland spruta ut genom ögonen
Det är del av den makt hon utövar
för att få sin vilja igenom
Den nyfikne undrar kanske, vad finns under elden?
För elden lyser ju bara genom stålskölden som omsluter henne från huvudet och ner till solarplexus
Men under det vet man egentligen inte vad som finns
Man kan bara ana
Ett par tunna, blyga ben med glanslös hud
Hon döljer dock denna del av sin kropp med elegans
Med långa böljande kroppsformade volanger
Hon har tvingat de svaga, förvridna fötterna
att nästa sväva ovanför marken då hon tar sig framåt
Det imponerar på de flesta
Stålkvinnan vet
att även elden, precis som skönheten och makten hon äger nu
är tillfällig
Och att den är
hennes livsförutsättning
Hon har endast ett kort tid då hon kan imponera på världen
Hon är driven av denna vetskap
Hon har inte råd, någonsin
att stå still, eller vila
Och ingen får någonsin se
de skrangliga magra benen
